Member Login

Lost your password?

Registration is closed

Sorry, you are not allowed to register by yourself on this site!


Trading deadline närmar sig – här tidernas 7 sämsta trader.

Snart börjar jakten på den sista pusselbiten och en trade kan höja ett lag en hel del, eller i vissa fall höja båda lagen. En trade som uppenbart gynnade båda parter är den mellan Dallas och Calgary i mitten på 90-talet då Joe Niewendyk hämtades in från Flames och hjälpte Dallas vinna stanley cup och vara ett topplag under många år. Calgary fick en ganska oprövad spelare vid namn Jarome Iginla i utbyte, och vad han gjort för Flames sedan dess är ingen som ifrågasättter. Calgary var egentligen ute efter Todd Harvey, men jag tror inte att de ångrar att de valde Iginla istället.

Däremot har det gjorts vissa bytesaffärer som snarare kan klassas som rån i NHL. Vissa av dessa har gjorts av särskilda anledningar, som när Jaromir Jagr bytte klubb två gånger efter sin storhetstid i Pittsburgh. Dessa gjordes mest för att laget som bytte bort honom helt enkelt inte hade råd att behålla honom. Men att byta honom rakt av mot Anson Carter kan knappast försvaras.

En annan trade som skulle kunna klassas som direkt dum var när Chicago bytte bort Dominik Hasek mot Stepnhane Beauregard, men om Hasek varit kvar i Chicago hade man inte kunnat behålla både honom och Ed Belfour då ligan utökades. Lagen bara kunde skydda en målvakt, alternativt betydligt färre utespelare, i den så kallade expansionsdraften. Och varken Hasek eller Belfour hade nått sin riktiga storhetstid i ligan vid den tiden. Dessutom var Beauregard bara en del i bytesaffären och gick från Winnipeg till Buffalo, till Chicago och tillbaka till Winnipeg i en trade som skickade Christian Ruuttu, till Chicago. Men Hasek mot Ruuttu känns knappast likvärdigt heller.

Dessa trader kan dock ses som korkade ändå eftersom det i samtliga fall känns som att det hade gått att få mer för dessa spelare. Några trader som däremot kan ses som enbart korkade listas här nedan och det har varit svårt att rangordna dem, men jag har gjort ett försök.

7

Till Detroit: Bernie Federko & Tony McKegney
Till St Louis: Adam Oates & Paul MacLean

Året innan hade Oates gjort 36 mål i en kedja med Steve Yzerman och hans karriär efter denna trade gjorde honom till en av de största playmakers i ligan på senare år. Bland annat snittade han 114 poäng de fem nästkommande säsongerna. I utbyte fick Detroit Federko som var i slutet på karriären och gjorde sin sista säsong, samt McKagney som bara gjorde 14 matcher i Detroit innan han gjort sitt i klubben.

6

Till Pittsburgh: Alex Stojanov
Till Vancouver: Markus Näslund

Markus Näslund tillbringade dock den mesta tiden i fjärdekedjan i Pittsburgh, men detta berodde mer på konkurrensen i laget vid den tiden. Stösta anledningen till att Penguins gjorde traden var att man trodde att Näslund bara hade en övergående topp i sin karriär och man ville ha en säkrare talang. Om Stojanov var svaret på detta kan nog diskuteras då han endast gjorde 45 matcher till i ligan medan Näslund var kapten i Canucks under många år.

5

Till NY Islanders: Mark Parish & Oleg Kvasha
Till Florida: Olli Jokinen & Roberto Luongo

Inte mycket behöver sägas om denna trade, då Florida fick en spelare som sedan blev deras kapten samt en av ligans just nu bästa målvakter. Den senare slarvade man dock bort i en annan trade som kunde ha platsat på den här listan då man kanske hade för höga tankar om Todd Bertuzzi. Vad Islanders fick var egentligen ingenting då man senare tradade bort Kvasha mot ett tredjeval i draften, medan Parrish tradades tillsammans med Brent Sopel mot Denis Grebeshkov och Jeff Tambellini. Hade Islanders behållit Luongo hade man dessutom mest troligt använt sitt förstaval i draften 2000 på Dany Heatley eller Marian Gaborik istället för Rick DiPietro.

4

Till Vancouver: Barry Pedersen
Till Boston: Cam Neely & ett förstaval i draften (Glen Wesley)

Den här traden var korkad redan då det rörde sig om Pedersen mot Neeley, men att Canucks dessutom kastade med ett draftval i första rundan känns som ett skämt. Neely hade gjort tre bra säsonger med Vancouver och det var ingen tvekan om att det var en blivande powerforward man hade. Att byta honom mot en betydligt mindre, klart utan den tuffhet Neely hade och som dessutom var 4 år äldre kan knappast försvaras. Att Glen Wesley ingick i bytet är en ren bonus, den här traden hade platsat här ändå.

3

Till Chicago: Pit Martin, Jack Norris & Gille Marotte
Till Boston: Phil Esposito, Ken Hodge & Fred Stanfield

Det stora namnet i den här traden är givetvis Esposito som redan var en av de största i ligan och var en del i det Blackhawks som kanske var ligans bästa lag på 60-talet. Pit Martin hade visserligen en helt ok karriär i Chicago, medan de andra två knappast gjorde sig några namn. Hodge och Stansfield var däremot högst delaktiga i Bostons storhetstid på 70-talet, och det var nog med den här traden som grunden lades. Hodge hade nio bra säsonger och hade vid två tillfällen över 100 poäng. Stansfield var kanske ingen stjärna, men klart underskattad och lyckades trots allt snitta närmare 80 poäng per säsong trots spel i tredjekedjan. Chicago har nog inte riktigt hämtat sig ännu efter den här traden, och hade den inte gjorts hade det nog inte varit 48 år sedan man vann Stanley Cup.

2

Till Islanders: Alexei Yashin
Till Ottawa: Zdeno Chara, Bill Muckalt och ett förstaval i draften (Jason Spezza)

Islanders bytte till sig en förstacenter i utbyte mot en bättre center, en allstar-back samt en slitvarg. Man undrar hur Islanders kunde sett ut om inte Mike Milbury förstört laget totalt. Dessutom lyckades Milbury byta till sig Trevor Linden från Vancouver mot Todd Bertuzzi, Bryan MacCabe och ett draftval (Jarkko Ruutu). Detta hade väl varit någorlunda förståeligt om man inte bytt bort Linden strax senare till Montreal mot ett draftval (Branislav Mezei). Utan mycket hockeykunskap hade en General Manager i NY kunnat ha ett lag byggt kring Luongo, MacCabe, Sopel, Chara, Jokinen, Spezza, Bertuzzi, Ruutu och Heatley/Gaborik. Milbury valde att bygga runt Yashin, Tambellini, Grebeshkov, Mezei och DiPietro istället.

1

Till Philadelphia: Eric Lindros
Till Quebec: Peter Forsberg, Kerry Huffman, Steve Duchesne, Mike Ricci, Ron Hextall, förstaval i draften (Jocelyn Thibault), Chris Simon & 15 miljoner dollar.

Thibault ingick i traden som fick Patrick Roy att flytta till Colorado. Quebec hade ett ganska bra läge då Lindros uttalat att han inte ville spela i Nordiques, och hela världen trodde att Lindros var den nya Gretzky. Flyers vann dragkampen knappt då även Rangers hade fått klartecken till en trade och det hela fick avgöras av ligans skiljedomstol. Rangers bud bestod av Tony Amonte, Dough Weight, Alexei Kovalev, John Vanbiesbrouck, förstavalet i draften ’93 (Niklas Sundström), ’94 (Dan Cloutier) & ’95 (JS Giguere) samt 12 miljoner dollar. Kanske hade det varit ett ännu högre överpris. Strax efter lyckades Rangers vinna Stanley Cup ’94 och det hade nog varit svårare om man fått igenom denna trade. Quebec/Colorado lade här grunden till sin storhetstid som varade långt efter detta och resulterade i Stanley Cup ’96 och ’01.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu