Member Login

Lost your password?

Registration is closed

Sorry, you are not allowed to register by yourself on this site!


Klart även i väst.

april 11th, 2011 by erkonen

Stackars Vancouver! De hade möjlighet att få möta Los Angeles eller Dallas som de haft förhållandevis lätt mot. Nu ställs de istället mot laget som ensamt förstört deras slutspel de senaste åren. Nu finns dock ingen Byfuglien som kan reta gallfeber på Luongo, och Brouwer och Kopecky har inte riktigt kunnat fylla det tomrummet. Kvar finns inte heller Antti Niemi som agerade vägg, återstår att se om Crawford klarar av att kliva in i ett slutspel i sin rookiesäsong på samma sätt. Kvar finns däremot Dave Bolland, om han hinner friskna till. Och är det någon som visat hur man får de berömda tvillingarna ur balans så är det han. Vancouver ska vara klara favoriter mot Chicago, men frågan är om de inte varit det de senaste två säsongerna också. Blackhawks är långt ifrån lika bra som ifjol, men ett lag med Sharp, Toews, Hossa och Kane framåt får inte räknas bort.

Sharks hade nog hellre sett att Chicago hade vunnit mot Detroit så att de hade fått möta Phoenix istället. Men nu väntar Los Angeles och det här kan bli riktigt jämnt. Jag tror dock att det är Sharks tur i år, och att de kan gå riktigt långt i detta slutspel. Antti Niemi visade ifjol att han höjer sig minst ett snäpp i slutspelet, och Heatley, Marleau och Thornton verkar vara riktigt på gång. Lagen har mötts sex gånger den här säsongen och det har varit jämnt när de mötts i Staples Center i LA, en uddamålsseger för Sharks, och två straffvinster för Kings. I San José har det varit det motsatta, 6-3, 0-4, 6-3. Om inte Los Angeles tar första matchen och får Sharks skakiga tror jag San José får en enkel resa, men Sharks och slutspel…

Precis som ifjol möts dessa lag i första omgången, och även i år tror jag att Detroit kommer att gå vinnande ur det. Detroit har visserligen inte sett heta ut på sistone, och jag hade inte sett dem som favorit mot Nashville. Kanske var det en av anledningarna till att Detroit verkligen gjorde allt för att besegra Chicago i sista matchen, för att slippa just Nashville. Phoenix Tre av de fyra mötena lagen emellan har varit oavgjorda efter 60 minuter, medan Phoenix vunnit en. Jag har svårt att se något av dessa lag gå långt i slutspelet, och ska Phoenix ens ta sig vidare från det här krävs att Bryzgalov storspelar som han visar prov på vissa stunder.

Om Jonas Hiller är redo för spel kan det mycket väl vara de två bästa målvakterna i Western Conference som möts här. Och om han inte är redo så har Ray Emery visat att han är tillbaka på allvar, vem hade trott det. Ända sedan Nashville åkte ut mot Blackhawks ifjol har jag undrat hur de hade klarat sig i resten av slutspelet om de hade lyckats hålla ledningen i den femte matchen, då de hade ledningen i slutet, och även powerplay resten av matchen. Kanske var det ett tecken på att de inte riktigt var redo, men det spel de hade långa stunder i den matchserien är precis ett sånt spel som kan leda hela vägen. Jag tror att man hellre hade mött ett av de tre topplagen än att möta Ducks. Nu är man inte ”underdog” på samma sätt och det kan vara svårare. Man har dock ett övertag på Anaheim under säsongen, och kan Suter & Weber stoppa Perry/Getzlaf/Ryan så vinner Predators det här.

Vilken är önskemotståndaren?

april 10th, 2011 by erkonen

Kings: Vancouver förlorade två jämna matcher i början av säsongen men har besegrat Kings både hemma och borta i Mars, och borde gälla som klar favorit.
Blackhawks: Två vinster var under säsongen och den som sticker ut är Blackhawks 7-1 seger i Vancouver. Med tanke på att Canucks åkt ut mot Blackhawks de senaste åren hoppas de nog slippa möta dem iallafall i första rundan.
Stars: Klar seger med minst 3 måls marginal i samtliga fyra möten mot Stars, måste ses som en önskemotståndare för Canucks.

Coyotes: Lagen har vunnit varsin match i de två avslutande matcherna av säsongen, och då har Phoenix haft betydligt mer att spela för. Innan dessa möten har Sharks vunnit samtliga fyra ganska enkelt, klar önskemotståndare för San José.
Predators: Ett lag ingen vill möta, lite ofokuserade i femte matchen mot Chicago ifjol, annars det lag som var närmast att vinna mot mästarna. Nashville vann också de två första mötena med Sharks den här säsongen innan de två sista fick avgöras på övertid, med San José som vinnare i båda.
Blackhawks: Åkte man ut mot i fyra raka ifjol, men målvakten som stoppade dem återfinns nu i Sharks mål. Chicago vann senaste mötet, men innan det var det Sharks som tog tre raka.
Kings: Knapp fördel för Sharks under säsongen då de tagit minst poäng i samtliga tre bortamöten och vunnit två av tre hemma ganska klart. Klart favoritskap till Sharks i ett möte mellan dessa lag.

Predators: Detroit vann mot Nashville den 30 oktober, för övrigt sista vinsten för Detroit på hemmaplan mot något av de 8 övriga lag som kan nå slutspel. Sedan vann Nashville fyra raka matcher innan den senaste häromdagen gick till förlängning där Detroit stod som vinnare. Ser Predators som klar favorit om dessa lag möts.
Coyotes: Tar Detroit poäng ikväll mot Chicago får de möta Phoenix i första omgången. Ett klart trevligare alternativ men inte heller det är någon önskemotståndare. Två övertidsvinster för Detroit medan Phoenix vunnit en på straffar och en på ordinarie tid. Red Wings har faktiskt bara plusstatistik mot ett av de övriga åtta lagen, och det är mot Ducks.

Blackhawks: Vid chicagovinst ikväll blir Anaheims motståndare Blackhawks, och det är nog vad dom hoppas på. Visserligen förlorade man de inledande två mötena, men har vunnit båda matcherna efter årsskiftet, dock knappt med 2-1 i båda. Kommer att bli en stenhård matchserie om de möts, och ingen klar favorit.
Coyotes: Alternativet är Phoenix, ett lag man vunnit tre mot och förlorat tre under säsongen. Endast två av dessa har varit under 2011 och de mötena har Phoenix vunnit med 6-2 och 5-2. Knapp fördel Phoenix i ett eventuellt möte.

Topp 4 klart i väst, vilka får de möta?

april 10th, 2011 by erkonen

Matcherna Chicago-Detroit och Minnesota-Dallas ikväll kommer att möblera om platserna 5-9 i den västra halvan. Om Chicago vinner tar de sig upp på femte plats och får möta Anaheim, medan Nashville, Phoenix och Los Angeles åker ner en placering. Om man inte vinner på straffar, då går helt plötsligt Phoenix förbi Nashville. Tar Chicago en poäng tar de sig förbi Los Angeles och får möta San José. Om Detroit vinner under ordinarie tid kan Dallas ta sig förbi Chicago och knipa den sista slutspelsplatsen.

Chicago tar: 2P 2P (SO) 1P 0P
Vancouver: Los Angeles Los Angeles Los Angeles Chicago/Dallas
San José: Phoenix Nashville Chicago Los Angeles
Detroit: Nashville Phoenix Phoenix Phoenix
Anaheim: Chicago Chicago Nashville Nashville

Då var det klart med kvartsfinalerna i öst.

april 10th, 2011 by erkonen

Washington drömmer nog mardrömmar i natt. Inte för att de förlorat mot Florida i sista matchen för säsongen, men kanske för att de tvingas möta Rangers i första omgången. Visserligen borde Capitals vara favorit mot ett betydligt sämre lag, men det är trots allt ett lag som de förlorat mot både med 6-0 och 7-0 den här säsongen.

Philadelphia måste ses som stor favorit här, trots att man förlorat de senaste två inbördes mötena. Även om Enroth gjort bra ifrån sig, utan Ryan Miller i högform ska Philadelphia med rutin från förra säsongen kunna ta hem detta ganska enkelt.

När Montreal avgjorde i OT mot Chicago och blev klara för slutspel visade två av de viktigaste spelarna i laget, Subban och Price, vilken glädje som finns i laget. Även om dessa kommer att se till att Montreal har en ordentlig chans tror jag att Boston blir svårslagna i år. Inte bara för Canadiens, utan för de flesta. Thomas har varit fenomenal, och råkar han skadas är Tuukka Rask en av ligans absolut bästa reserver som skulle vara förstemålvakt i många lag. Försvaret tillhör de bästa i ligan, och vem tror något annat än att Chara, Kaberle och de andra kommer att vara bättre i slutspelet.

Många trodde inför säsongen att Steve Yzerman hade något stort på gång i Tampa, och visst har han förvandlat laget till ett betydligt bättre lag. Roloson i målet har gett stabilitet och Eric Brewer som hämtades från Blues har kanske varit bästa back i ett redan bra försvar. Framåt finns Lecavalier som ofta får kritik för sin minskade produktion, men han fungerar uppenbarligen som en utmärkt kapten. Och när St Louis och Stamkos producerar som de gör finns ingen anledning att tro annat än att offensiven duger. I Pittsburgh hänger mycket på om Crosby blir redo i tid. Även om Penguins visat att de överlever utan honom tror jag inte att de tar sig förbi Lightning utan honom.

Capitals hoppas nog att Hurricanes vänder detta..

april 10th, 2011 by erkonen

Capitals är klara som vinnare i den östra halvan och väntar nu bara på att få en motståndare. NY Rangers har spelat klart och allt avgörs i matchen som just nu pågår i Carolina, där hemmalaget behöver 2 poäng för att ta slutspelsplatsen. Just nu efter en period ser det dock allt annat än ljust ut för Hurricanes då Lightning leder med 3-0.

Om man undrar vilken motståndare Capitals helst vill möta är den frågan nog ganska enkel,  efter fem raka vinster mot Hurricanes den här säsongen innan man nyligt förlorade det sjätte inbördes mötet på straffar. Dock har de flesta matcher varit jämna.

Alternativet att möta Rangers måste nog skrämma Capitals. Visserligen vann man årets första möte i Madison Square Garden, men sen har det sett sämre ut. En dryg månad senare möttes man återigen i New York och Rangers fick en gruvlig revansch då man krossade Capitals med 7-0!

Efter det har lagen mötts två gånger i huvudstaden och Rangers vann den första knappt på straffar innan det i nästa möte var dags för nästa kross av Washington, denna gången med 6-0!

Visserligen är Washington ett betydligt bättre och mer komplett lag än NY Rangers, men om de möts i slutspel är jag rädd att det återigen blir en tidig sommar för Ovechkin och c:o.

Gör ett försök att återuppta bloggen!

april 10th, 2011 by erkonen

Studerande övergick i arbete och tiden som förr fanns på nätterna finns inte längre i samma utsträckning, men eftersom intresset finns kvar och många matcher trots allt följs ska jag göra ett försök att återkomma. Tips på matcher inför varje natt kommer inte att dyka upp, men kan dyka upp mer sporadiskt. Däremot är förhoppningen att tankegångar och en annan statistisk syn på ligan än den som oftast visas kommer att dyka upp här.

Fredagens matcher

februari 27th, 2009 by erkonen

Montreal har två raka segrar nu och ser nog ut att ta sig till slutspel ändå. Jag tror dock att siktet var inställt betydligt högre än att bara ta sig dit. Laget som just nu ligger på platsen före är kvällens motståndare. Philadelphia har vunnit fem av de sex senaste och är som jag ser det bara en riktigt vass målvakt ifrån att vara en av de största favoriterna i öst. Khabibulin eller Giguere skulle ge laget den slutspelsrutin som jag tror skulle kunna ta laget hela vägen. Niittymäki står ikväll och det är ett bättre alternativ än Biron, men knappast en mästare. Montreal vann första och hittills enda matchen mellan lagen i Philadelphia och har 2-1 i matcher totalt. Ikväll tror jag dock att man får svårt. Halak måste fortsätta att storspela och laget måste förstå allvaret, men jag tror Flyers vinner, kanske behövs förlängning.

Los Angeles var ordentligt på gång ett tag men har mattats något på slutet och ska inte ha mycket att sätta emot Detroit i dagsläget. Att Osgood är tillbaka i kassen ärdock ett klart minus för Wings då han varit katastrofal den här säsongen. Han är viktig att få igång innan slutspelet om man har tänkt satsa på honom och Conklin i år. Detroit brukar inte ha några problem med Kings och har vunnit samtliga tre den här säsongen och har även vunnit 19 av de 21 senaste mötena. Detroit måste ses som favoriter och det kan mycket väl tänkas att även ett lågt odds kan vara spelbart.

Chicago har nu två raka förluster och hittills den här säsongen har man aldrig haft fler. Man får dock en tuff uppgift ikväll när Penguins kommer på besök. Huet i mål igen men det lutar åt att Niemi snart får chansen, och Huet var inte bra mot Predators när Hawks släppte 3-1 till 3-5 i sista perioden senast. Ska bli intressant att se hur försöket att inhandla en ny lekkamrat till Sidney Crosby funkar i Penguins. Kunitz kan leverera och det är upp till bevis ikväll, enda problemet är att Crosby kanske inte spelar då han är skadad. Avgörs nog strax före match. Jag håller Chicago som det bättre laget just nu, men skador på Sharp och Khabibulin märks. Ettan givet utgångstips, men långt ifrån säkert.

Calgary har tagit poäng i åtta raka matcher och ser ut att kunna matcha Canucks upphämtning i divisionen. Minnesota är dock ett svårspelat lag och ett lag som fått ordning på defensiven igen. Calgary brukar ha ganska lätt mot Minnesota och har vunnit 11 av de 13 senaste, men de åtta senaste vinsterna har varit med uddamålet. Jag är övertgad om att detta blir en jämn match och jag tror att Wild har chans att kriga till sig poäng, men Flames tar det nog på straffar. Målvaktskampen blir sevärd mellan finländska Kiprusoff och Bäckström som båda tillhör ligans bästa.

Vancouver är hemma igen och det tror jag att man trivs med. Senaste matchen mot Montreal var man ganska tama men jag tror att det komemr att ändras till ikväll. Tampa imponerar stundtals, men på bortaplan har man nu sex raka förluster sedan man vann mot Ducks och Kings. Canucks måste ses som en klar favorit och ett odds närmare två gånger pengarna kan spelas. Roberto Luongo mot Karri Ramo känns som klar fördel Vancouver då Ramo inte håller samma klass som övriga tre finnar som vaktar kassar ikväll. Att skadan på Lecavalier’s häl efter skottet från St Louis inte var någon fara med är dock bra nyheter för Lightning, och han är spelklar ikväll.

Visst höll Brodeur i sin comeback

februari 27th, 2009 by erkonen

Martin Brodeur var tillbaka i kassen för Devils när man mötte Colorado inatt. Ofta tar det ett att att komma in i att spela matcher igen, men för Brodeur verkade det inte störa att han missat halva säsongen.

Han har tre mål i sikte den här säsongen och den här matchen var ett steg i rätt riktning för samtliga.

Ytterligare en seger lades till hans konto och han står nu på 545, endast 6 stycken efter rekordhållaren Patrick Roy.

Som om det inte vore nog höll han nollan, vilket var för 99:e gången i karriären. Där jagar han Terry Sawchuk’s rekord på 103 och visst kan även det rekordet ryka den här säsongen.

Det tredje målet, och kanske det största är det som jag tror att de flesta spelare har, att vinna Stanley Cup. Devils är kanske ingen av de största favoriterna, men visst finns chansen.

Kunitz till Pittsburgh i utbyte mot Whitney & Tangradi

februari 26th, 2009 by erkonen

Inte långt efter att Pittsburgh fått en ny coach börjar han sätta sin prägel på laget. Dan Bylsma som tagit över som interim-coach i Pittsburgh var assisterande tränare i Anaheim tidigare och har säkert varit en stor del i att denna trade blivit av och jag tycker att det är en bra trade från båda håll. För tillfället ett litet plus för Ducks, men när man ser tillbaka på det om några år kan det vara det motsatta.

Pittsburgh har en hel del försvarare, även om de kanske inte har det bästa försvaret. Sedan Gonchar kom tillbaka har man dessutom fyllt det hål som skulle skapats om Whitney tradats tidigare. Nu hoppas man bara att Kris Letang och Alex Goligoski ska fortsätta att utvecklas åt rätt håll och ta ett större ansvar.

Istället får man nu en pålitlig målskytt som visat ett tag att han kan leverera tillsammans med Ryan Getzlaf, och nu ska han istället förvalta passningar från Sidney Crosby. Att Pittsburgh kommer att gynnas av detta är ingenting att fundera över, och att man dessutom fick med den riktigt lovande Eric Tangradi gör att det med framtiden inräknat nog är plus för Penguins.

Tangradi ligger just nu tvåa i poängligan i OHL, två poäng efter en viss John Tavares, och ska definitivt inte glömmas bort i den här bytesaffären. Han har nyligt blivit uttagen till USA:s trupp till junior-VM i år men har nog ett par säsonger kvar till att ta en plats i NHL.

Anaheim har forwards så det räcker och blir över medan man på backplats har spelare, men både Niedermayer och Pronger börjar se slutet på sina karriärer och Whitney kommer att ha många bra år framöver i NHL och han enligt mig den bästa spelaren i den här bytesaffären.

Kunitz kommer att saknas, men målskyttar är inte det Ducks saknar för tillfället även om man sällan kan ha för många. Bobby Ryan kommer garanterat att flyttas upp till förstalinan med Perry och Getzlaf. Det finns dock inte mer utrymme för Ducks under lönetaket utan precis tvärtom, då Whitneys lön är marginellt högre än Kunitz.

Frågan är vad detta betyder för den närmsta framtiden i Ducks, kommer Pronger att bytas bort nu? Jag tror inte att det förändrar situationen så mycket. Kommer rätt bud på Pronger kommer han att bytas bort, annars kommer Ducks att kunna få nästan lika mycket i sommar för honom. Då vet de dessutom lite mer om hur Scott Niedermayer kommer att göra nästa säsong. Stannar han kommer man troligtvis att byta bort Pronger, medan man kanske överväger att behålla Pronger och bygga försvaret runt honom och Whitney kommande säsong, om Niedermayer väljer att lägga skridskorna på den berömda hyllan.

Startskottet har gått och tävlingen som har målgång på onsdag 15.00 svensk tid har börjat.

Trading deadline närmar sig – här tidernas 7 sämsta trader.

februari 26th, 2009 by erkonen

Snart börjar jakten på den sista pusselbiten och en trade kan höja ett lag en hel del, eller i vissa fall höja båda lagen. En trade som uppenbart gynnade båda parter är den mellan Dallas och Calgary i mitten på 90-talet då Joe Niewendyk hämtades in från Flames och hjälpte Dallas vinna stanley cup och vara ett topplag under många år. Calgary fick en ganska oprövad spelare vid namn Jarome Iginla i utbyte, och vad han gjort för Flames sedan dess är ingen som ifrågasättter. Calgary var egentligen ute efter Todd Harvey, men jag tror inte att de ångrar att de valde Iginla istället.

Däremot har det gjorts vissa bytesaffärer som snarare kan klassas som rån i NHL. Vissa av dessa har gjorts av särskilda anledningar, som när Jaromir Jagr bytte klubb två gånger efter sin storhetstid i Pittsburgh. Dessa gjordes mest för att laget som bytte bort honom helt enkelt inte hade råd att behålla honom. Men att byta honom rakt av mot Anson Carter kan knappast försvaras.

En annan trade som skulle kunna klassas som direkt dum var när Chicago bytte bort Dominik Hasek mot Stepnhane Beauregard, men om Hasek varit kvar i Chicago hade man inte kunnat behålla både honom och Ed Belfour då ligan utökades. Lagen bara kunde skydda en målvakt, alternativt betydligt färre utespelare, i den så kallade expansionsdraften. Och varken Hasek eller Belfour hade nått sin riktiga storhetstid i ligan vid den tiden. Dessutom var Beauregard bara en del i bytesaffären och gick från Winnipeg till Buffalo, till Chicago och tillbaka till Winnipeg i en trade som skickade Christian Ruuttu, till Chicago. Men Hasek mot Ruuttu känns knappast likvärdigt heller.

Dessa trader kan dock ses som korkade ändå eftersom det i samtliga fall känns som att det hade gått att få mer för dessa spelare. Några trader som däremot kan ses som enbart korkade listas här nedan och det har varit svårt att rangordna dem, men jag har gjort ett försök.

7

Till Detroit: Bernie Federko & Tony McKegney
Till St Louis: Adam Oates & Paul MacLean

Året innan hade Oates gjort 36 mål i en kedja med Steve Yzerman och hans karriär efter denna trade gjorde honom till en av de största playmakers i ligan på senare år. Bland annat snittade han 114 poäng de fem nästkommande säsongerna. I utbyte fick Detroit Federko som var i slutet på karriären och gjorde sin sista säsong, samt McKagney som bara gjorde 14 matcher i Detroit innan han gjort sitt i klubben.

6

Till Pittsburgh: Alex Stojanov
Till Vancouver: Markus Näslund

Markus Näslund tillbringade dock den mesta tiden i fjärdekedjan i Pittsburgh, men detta berodde mer på konkurrensen i laget vid den tiden. Stösta anledningen till att Penguins gjorde traden var att man trodde att Näslund bara hade en övergående topp i sin karriär och man ville ha en säkrare talang. Om Stojanov var svaret på detta kan nog diskuteras då han endast gjorde 45 matcher till i ligan medan Näslund var kapten i Canucks under många år.

5

Till NY Islanders: Mark Parish & Oleg Kvasha
Till Florida: Olli Jokinen & Roberto Luongo

Inte mycket behöver sägas om denna trade, då Florida fick en spelare som sedan blev deras kapten samt en av ligans just nu bästa målvakter. Den senare slarvade man dock bort i en annan trade som kunde ha platsat på den här listan då man kanske hade för höga tankar om Todd Bertuzzi. Vad Islanders fick var egentligen ingenting då man senare tradade bort Kvasha mot ett tredjeval i draften, medan Parrish tradades tillsammans med Brent Sopel mot Denis Grebeshkov och Jeff Tambellini. Hade Islanders behållit Luongo hade man dessutom mest troligt använt sitt förstaval i draften 2000 på Dany Heatley eller Marian Gaborik istället för Rick DiPietro.

4

Till Vancouver: Barry Pedersen
Till Boston: Cam Neely & ett förstaval i draften (Glen Wesley)

Den här traden var korkad redan då det rörde sig om Pedersen mot Neeley, men att Canucks dessutom kastade med ett draftval i första rundan känns som ett skämt. Neely hade gjort tre bra säsonger med Vancouver och det var ingen tvekan om att det var en blivande powerforward man hade. Att byta honom mot en betydligt mindre, klart utan den tuffhet Neely hade och som dessutom var 4 år äldre kan knappast försvaras. Att Glen Wesley ingick i bytet är en ren bonus, den här traden hade platsat här ändå.

3

Till Chicago: Pit Martin, Jack Norris & Gille Marotte
Till Boston: Phil Esposito, Ken Hodge & Fred Stanfield

Det stora namnet i den här traden är givetvis Esposito som redan var en av de största i ligan och var en del i det Blackhawks som kanske var ligans bästa lag på 60-talet. Pit Martin hade visserligen en helt ok karriär i Chicago, medan de andra två knappast gjorde sig några namn. Hodge och Stansfield var däremot högst delaktiga i Bostons storhetstid på 70-talet, och det var nog med den här traden som grunden lades. Hodge hade nio bra säsonger och hade vid två tillfällen över 100 poäng. Stansfield var kanske ingen stjärna, men klart underskattad och lyckades trots allt snitta närmare 80 poäng per säsong trots spel i tredjekedjan. Chicago har nog inte riktigt hämtat sig ännu efter den här traden, och hade den inte gjorts hade det nog inte varit 48 år sedan man vann Stanley Cup.

2

Till Islanders: Alexei Yashin
Till Ottawa: Zdeno Chara, Bill Muckalt och ett förstaval i draften (Jason Spezza)

Islanders bytte till sig en förstacenter i utbyte mot en bättre center, en allstar-back samt en slitvarg. Man undrar hur Islanders kunde sett ut om inte Mike Milbury förstört laget totalt. Dessutom lyckades Milbury byta till sig Trevor Linden från Vancouver mot Todd Bertuzzi, Bryan MacCabe och ett draftval (Jarkko Ruutu). Detta hade väl varit någorlunda förståeligt om man inte bytt bort Linden strax senare till Montreal mot ett draftval (Branislav Mezei). Utan mycket hockeykunskap hade en General Manager i NY kunnat ha ett lag byggt kring Luongo, MacCabe, Sopel, Chara, Jokinen, Spezza, Bertuzzi, Ruutu och Heatley/Gaborik. Milbury valde att bygga runt Yashin, Tambellini, Grebeshkov, Mezei och DiPietro istället.

1

Till Philadelphia: Eric Lindros
Till Quebec: Peter Forsberg, Kerry Huffman, Steve Duchesne, Mike Ricci, Ron Hextall, förstaval i draften (Jocelyn Thibault), Chris Simon & 15 miljoner dollar.

Thibault ingick i traden som fick Patrick Roy att flytta till Colorado. Quebec hade ett ganska bra läge då Lindros uttalat att han inte ville spela i Nordiques, och hela världen trodde att Lindros var den nya Gretzky. Flyers vann dragkampen knappt då även Rangers hade fått klartecken till en trade och det hela fick avgöras av ligans skiljedomstol. Rangers bud bestod av Tony Amonte, Dough Weight, Alexei Kovalev, John Vanbiesbrouck, förstavalet i draften ’93 (Niklas Sundström), ’94 (Dan Cloutier) & ’95 (JS Giguere) samt 12 miljoner dollar. Kanske hade det varit ett ännu högre överpris. Strax efter lyckades Rangers vinna Stanley Cup ’94 och det hade nog varit svårare om man fått igenom denna trade. Quebec/Colorado lade här grunden till sin storhetstid som varade långt efter detta och resulterade i Stanley Cup ’96 och ’01.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu