Stackars Vancouver! De hade möjlighet att få möta Los Angeles eller Dallas som de haft förhållandevis lätt mot. Nu ställs de istället mot laget som ensamt förstört deras slutspel de senaste åren. Nu finns dock ingen Byfuglien som kan reta gallfeber på Luongo, och Brouwer och Kopecky har inte riktigt kunnat fylla det tomrummet. Kvar finns inte heller Antti Niemi som agerade vägg, återstår att se om Crawford klarar av att kliva in i ett slutspel i sin rookiesäsong på samma sätt. Kvar finns däremot Dave Bolland, om han hinner friskna till. Och är det någon som visat hur man får de berömda tvillingarna ur balans så är det han. Vancouver ska vara klara favoriter mot Chicago, men frågan är om de inte varit det de senaste två säsongerna också. Blackhawks är långt ifrån lika bra som ifjol, men ett lag med Sharp, Toews, Hossa och Kane framåt får inte räknas bort.
Sharks hade nog hellre sett att Chicago hade vunnit mot Detroit så att de hade fått möta Phoenix istället. Men nu väntar Los Angeles och det här kan bli riktigt jämnt. Jag tror dock att det är Sharks tur i år, och att de kan gå riktigt långt i detta slutspel. Antti Niemi visade ifjol att han höjer sig minst ett snäpp i slutspelet, och Heatley, Marleau och Thornton verkar vara riktigt på gång. Lagen har mötts sex gånger den här säsongen och det har varit jämnt när de mötts i Staples Center i LA, en uddamålsseger för Sharks, och två straffvinster för Kings. I San José har det varit det motsatta, 6-3, 0-4, 6-3. Om inte Los Angeles tar första matchen och får Sharks skakiga tror jag San José får en enkel resa, men Sharks och slutspel…
Precis som ifjol möts dessa lag i första omgången, och även i år tror jag att Detroit kommer att gå vinnande ur det. Detroit har visserligen inte sett heta ut på sistone, och jag hade inte sett dem som favorit mot Nashville. Kanske var det en av anledningarna till att Detroit verkligen gjorde allt för att besegra Chicago i sista matchen, för att slippa just Nashville. Phoenix Tre av de fyra mötena lagen emellan har varit oavgjorda efter 60 minuter, medan Phoenix vunnit en. Jag har svårt att se något av dessa lag gå långt i slutspelet, och ska Phoenix ens ta sig vidare från det här krävs att Bryzgalov storspelar som han visar prov på vissa stunder.
Om Jonas Hiller är redo för spel kan det mycket väl vara de två bästa målvakterna i Western Conference som möts här. Och om han inte är redo så har Ray Emery visat att han är tillbaka på allvar, vem hade trott det. Ända sedan Nashville åkte ut mot Blackhawks ifjol har jag undrat hur de hade klarat sig i resten av slutspelet om de hade lyckats hålla ledningen i den femte matchen, då de hade ledningen i slutet, och även powerplay resten av matchen. Kanske var det ett tecken på att de inte riktigt var redo, men det spel de hade långa stunder i den matchserien är precis ett sånt spel som kan leda hela vägen. Jag tror att man hellre hade mött ett av de tre topplagen än att möta Ducks. Nu är man inte ”underdog” på samma sätt och det kan vara svårare. Man har dock ett övertag på Anaheim under säsongen, och kan Suter & Weber stoppa Perry/Getzlaf/Ryan så vinner Predators det här.
Så var det då klart att Martin Brodeur är spelklar för Devils igen. Att han skulle gån in i laget direkt var ingen överraskning, och kanske inte heller att det var Scott Clemmensen som fick stå åt sidan. Clemmensen har stått merparten av matcherna medan Brodeur varit borta och Kevin Weeks har agerat andremålvakt. Den uppgiften är något som passar Weeks bra då han egentligen har en hel del brister i sitt spel.
Eftersom undertecknad har tänkt bege sig av en vecka framåt kommer det inte att komma några inlägg förrän i början på nästa vecka. Jag hoppas att de trogna läsarna återkommer då, och jag hoppas även att tipsen ikväll sitter så man kan ta uppehåll i lite medgång.
På frågan vem som är ligans bästa ledare fick Jarome Iginla 22 % av rösterna och det finns ingen anledning att tro att han inte är det.
Vilken målvakt som skulle vara den bästa utespelaren verkar ligan vara överens om. Marty Turco fick 54 % av rösterna och han påstås ha varit en stor utespelartalang som ung innan han bytte till att vara målvakt. Eller stor kanske är fel orddå det var för att han var för liten han bytte karriär, men det ångrar han nog inte idag.
Att han skulle vara en gnällspik kan man läsa om i diverse forum där andra lags fans tycker till och nu verkar det även som att övriga spelare instämmer. Frågan om vem som gnällde mest på planen vanns överlägset av Sidney Crosby med sina 52 %.
Mest underskattade spelare var Patrick Marleau, men i den kategorin var det mycket jämnare än i många övriga. 8 % skrapade han ändå ihop och jag kan inte annat än hålla med.